UPP
_{- Påbörjades som arg tonåring på taket till Skara Skolscen.  Färdigställd till första maj-firande i Skara 2013.}

Jag sitter lutad mot ett torn på vårat tak och blickar ut över en småstad
som går i samma färg som en affisch från Chat Noir.
Och på kullerstenen nedanför vinglar tonårsfulla klackar gatan fram.
Fabriken sprider os av döda djur och rök drar ut mot skog och gärden,
jag har gömt mig ifrån världen, hit upp kan den inte nå.
Försök att ta mig jävla värld, jag tänker sitta här och titta på!

Jag har fått sluta tro på sagor, börja kalla mig för vuxen,
jag ville dra med Peter Pan men har man börjat läsa DN är det kört.
Man ser en värld som gått i kras och varje dag hör man det värsta man har hört
Här ställs man ut och ska bedömas och berömmas för sitt skal.
Man står på led med vacker tass och om man råkar va sig själv är man ett skämt.
Man ska va snygg och rata känslor för det har vår Idol-jury bestämt.

Och hur högt du än kan hoppa ska du upp, upp, upp, upp!
Ta dubbla steg i trappen och nå upp.
Sjunk lägre än du kan för att nå upp, upp, upp, upp!
Hörru världen, om du piskar mig mot toppen, får det va!
Har du inget bättre för dig just idag?
Det är ju bara lilla jag.

Jag tog tåget upp mot drömmen, men gick vilse i den djungeln.
Jag ville vara sann men jag blev kastad runt av apor och av troll.
Jag trodde bättre om dig världen, men bland pengar spelar drömmar ut sin roll.
Jag baka' vingar utav närhet och flaxade mot kärlek.
Jag svävade bland molnen men jag kände att just att något hade hänt.
Jag steg för fort och alltför snabbt och det var min värdighet som lukta' bränt.

Och hur högt du än kan stiga ska du upp, upp, upp, upp!
Håll huvet över ytan och nå upp
Sätt din vardag på repeat och sträva upp, upp, upp, upp!
Hörru världen, jag tänker inte slåss och tävla om varje dag.
Varje människa har rätt att vara svag.
Det är ju bara lilla jag.
Det är ju bara lilla jag.

Jag ville måla hela världen full av regnbågar och solsken.
Lilla mamma skulle höra att jag lyckats rida drömmarna till slut.
Och jag står här med min pensel men all färg i min palett har runnit ut.
Och här sitter jag högt uppe och ser ner på Cirkus Värld,
där våra hjältar pundar makt och säljer sina röster för reklam.
Där egoism ses som en styrka. Jag tror att världen bara måste få en kram.

För jag vill vakna till en värld som stavas upp, upp, upp, upp!
Men där man har rätt att slås på knä och sen att hjälpas upp
Man måste sluta va' normal för att nå upp, upp, upp, upp!
Hörru världen, jag tänker sitta här på taket och vänta tills du känner att törs.
Att du ska våga vara minst och inte alltid sträva efter att va' störst.
Hörru världen. Och när du blir sann mot dig själv och vågar se bortom paragrafer och djungelns lag.
Så ska jag krama dig och låta dig vara svag
Även om det bara är lilla jag.
Trots att det bara är lilla jag.