PLÅSTER
Till den lilla småstaden vid Vänern är det många utflugna som vänder hem under sommaren. Den här sången handlar om att komma hem, bli hopplöst förälskad i någon där hemma, och att sedan vända tillbaka till storstan. Vad gör man när drömmarna och kärleken inte riktigt talar samma språk? Man rycker plåstret! Eller så gör man som mina vänner gjorde och gifter sig istället.


Här står jag och åker rulltrappa och Stockholm tränger sig förbi
Måndagmorgon, klockan åtta, så det struntar jag i
Det luktar konstgödsel på Stureplan och allt går på rutin (inte konstigt att det blir så mycket vin)
Jag försöker glömma förra sommar’n men den ekar i mig än, hur jag fann dig på semestern vid bananerna i fruktdisken
Men när räcker det med känslan av att allting känns så rätt och hur kan man få två liv att bli till ett

Du är ett jävla plåster som sitter på min axel och delar dan med mig fast jag nog helst vill låta bli
Och jag kan inte slita bort dig för det gör för ont i hjärtat så jag låter såren slickas några, många dagar till                      
Tills dess att nån kan hela mig från den sommaren och kärleken och dig”

Här står jag på ICA Oxen och skapar konst av apelsin, måndagmorgon, i en småstad där allt går på rutin
Det spöregnar på gatan som den där natten på oss två, under bryggan dit ingen morgon/vardag kunde nå
Jag minns vår första, enda sommar, jag minns mornarna hos mig,
Varje morgon när jag duschar, minns jag duscharna med dig
Jag saknar knäckebröd i sängen men det spelar ingen roll nu när livet tuffar på på varsitt håll


Du är ett jävla plåster som sitter på min axel och delar dan med mig fast jag nog helst vill låta bli
Och jag kan inte slita bort dig för det gör för ont i hjärtat så jag låter såren slickas några, många dagar till                    
Tills dess att nån kan hela mig från den sommaren och kärleken och dig”

Och du är en gammal flamma, nåt passé, ett enkelt ligg och jag har släppt dig, du är ingenting för mig
men din tröja som du glömde och som är allt som jag har kvar och snart så luktar den bara mig och inte dig


Du är ett gammalt, svettigt, plåster som sitter på min axel och delar dan med mig fast jag nog helst vill låta bli
Och jag kan inte slita bort dig för det gör för ont i hjärtat så jag låter såren slickas några, många dagar till                    
Tills dess att nån kan hela mig från den sommaren och kärleken och dig
Tills dess att nån kan hela mig från den sommaren och kärleken och dig