NORRTULLSGATAN 13 (SOMMARSÅNG)
När vi slutade gymnasiet flyttade min bästa vän direkt upp till Stockholm. Det var så stort. På något sätt har det alltid legat ett skimmer kring Stockholm och ett cementerat antagande om att det enda sättet att bli lycklig är att ta sig ifrån småstaden för att bli någon ute i den stora världen. Många sånger har skrivits om att flytta till Stockholm. Den här handlar om att flytta därifrån.
Jag ropar uppåt mot din balkong och nycklarna flyger mot marken
Storstan nynnar introt till sin sommarsång, det är fullsatt i Vasaparken
Imorgon går tåget och du flyttar för gott och vi börjar och slutar en resa
Men allt som vanligt, vi har två boxar vin, vi ska sjunga och skrika oss hesa
Och vi rider vårt sista andetag
Vi tappar bort oss i ett skratt
Vi lämnar vårens sista dag och går in i sommarens första natt
Det är sommar nu och våren, den går aldrig igen
Dom vill tvinga oss att landa nu men vi kan inte vila än min vän
För en sista kväll hörs vår Norrtullsgatan 13-sång ekandes ut från din balkong
Vi har slagits till marken, vi har släpats i grus; två sadister som njutit av smärtan
Men inget och ingen: ingen vinst, inga rus, kan stilla två sökande hjärtan
Jag ser det i ögonen, jag ser dig min bror, hur du stampar din eld, fast den brinner
Men pojken finns kvar, han med för stora skor, han som bara känner till hur man vinner
Och jag minns när Pascal var salladsbar och hur min första låt blev klar
Jag minns hur framtiden var vår och vi var stolta 18 år
Det är sommar nu och våren, den går aldrig igen
Dom vill tvinga oss att landa nu men vi kan inte vila än min vän
För en sista kväll hörs vår Norrtullsgatan 13-sång ekandes ut från din balkong
De sa att Stockholm var din enda chans som om den ändå aldrig fanns
Men min käre gamle bror, Stockholm är så mycket mindre än vad Stockholm tror
Det är sommar nu och våren, den går aldrig igen
Dom vill tvinga oss att landa nu men vi kan inte vila än min vän
För en sista kväll hörs vår Norrtullsgatan 13-sång ekandes ut från din balkong
