HJORTENS KROG (THE WILD ROVER)
Från början var "The Wild Rover" en irländsk godtemplarvisa med syfte att varna för alkoholets fördärv. Den hade tyvärr? motsatt effekt och blev istället Irlands mest välkända pubdänga. I vår tappning blev det en hyllning till Skaraborgs enda riktiga pub.
Jag har rest över världen, jag har jagat för guld
Men jag har supit för mycket och försatt mig i skuld
Så nu är jag tillbaka i den stad där jag var barn
För att nästla mig loss ut ur alkoholens garn
Jag har sett mången krogar uti vårat land
Jag har sett mången man mala drömmar till sand
Men jag var törstig av resan och bak station sågs ett ljus
Och jag drogs ner i Hjortens krogs källarerus.
Jag säger: O nej, nej aldrig
Nej, fan, aldrig igen.
Ska jag gå in på Hjorten, nej, aldrig igen
I baren stod Rönnlund med solsken i blick
Och där satt jag snart med whisky och öl på ett kick
Och Hjorten fylldes upp av och jag likaså
Och jag fick vänner för livet innan klockan slog två
Jag säger: O nej, nej aldrig
Nej, fan, aldrig igen.
Ska jag gå in på Hjorten, nej, aldrig igen
Jag vaknade upp intill en full pissoar
och rakt framför mig stod en man och drog en skinnflöjtsfanfar
Jag snubbla ut till puben där baren hade stängt
Men på dansgolvet tjoade Årnäsa-Bengt
Och Rönnlund stod vid gatan och snacka' med en snut
Och en nazist satt och grät för att kvällen var slut
Trubaduren hade däckat i sin kräkarkaskad
sen han spelt Cotton Fields tretton gånger i rad
Jag säger: O nej, nej aldrig
Nej, fan, aldrig igen.
Ska jag gå in på Hjorten, nej, aldrig igen
Jag vingla’ hem i natten, jag var slut, jag var pank
Jag var trött på att halka fram och ständigt slå dank
Jag som skulle bli som folk, nu fick det fan vara nog.
Men man får vara som man är på Hjortens källarekrog
Jag säger: O nej, nej aldrig
Nej, fan, aldrig igen.
Ska jag gå in på Hjorten, nej, aldrig igen
O nej, nej aldrig
Nej, fan, aldrig igen.
Ska jag gå in på Hjorten, nej, aldrig igen
Jag säger: O nej, nej aldrig
Nej, fan, aldrig igen.
Ska jag gå in på Hjorten, nej, aldrig igen
