ETT SISTA GLAS (THE PARTING GLASS)
Först upptecknad någon gång i början av 1700-talet i Skottland, men som sedan dess har vandrat och även blivit en del av den irländska folksjälen. Från början en sång som sjöngs när första personen i ett festsällskap skulle resa sig och gå för kvällen. På senare år har det framför allt blivit en sång som sjungs i samband med begravningar för att ta avsked av de närmsta av vänner.
Alla penningar, som jag nånsin ägt har jag lagt i goda vänners lag
Alla synder som jag har begått, de har drabbat mig och endast jag
Allt dumt jag sagt, allt dumt jag gjort, är glömt och lagt sedan längesen
Så höj med mig ett sista glas, godnatt, vi ses nån gång igen
Så höj ett sista glas till tröst och ljud en skål med sprucken röst
Godnatt, vi ses nån gång igen, må lyckan stå dig bi min vän
Alla vänner som mitt hjärta känt, de ska fattas mig och jag fattas dem
Alla kärlekar som mitt hjärta bränt, de ska lyssna till min svanesång
Ni har mitt hjärta i förvar och trots jag går så finns jag kvar
Så höj ett sista glas min vän, godnatt, vi ses nån gång igen
Höj ett sista glas till tröst och ljud en skål med sprucken röst
Godnatt, vi ses nån gång igen, må lyckan stå dig bi min vän
Ni har mitt hjärta i förvar och trots jag går så finns jag kvar
Så höj ett sista glas min vän, godnatt, vi ses nån gång igen
Så höj ett sista glas till tröst och ljud en skål med sprucken röst
Godnatt, vi ses nån gång igen, må lyckan stå dig bi min vän
Må lyckan stå dig bi min vän
