BALLADEN OM OSS
_{- Höst 2011, Nordiska Visskolan. Hej och hå, nykär som få. När jag träffade Lars Winnerbäck berättade han att han blev kär i den där tjejen i teaterklassen på Nordiska, hur hon dumpade honom och hur han sen skrev Kom Änglar. Jag blev också kär i tjejen i teaterklassen men just då gick det jävligt bra.}

Jag behöver dig,
annars går jag bara vilse med mig själv
Jag irrar runt här i en urskog i mitt inre
Och går jag själv finns ingen chans att hitta rätt
Men med dig så ser jag ljuset mellan träden
Och fast man fastnar lätt i grenarnas fasta grepp,
så vet jag att också du kan tappa bort dig i nått svart
Och är vi två så kan vi dra varandra ut.

För vid kanten av den skogen har en cirkus slått' upp sina tält
Där fakirer har sadlat om till clowner och där djuren springer fritt på öppna fält
Och karuseller som snurrar livet ut – vill du åka med mig?

Jag har dig nu – jag står på toppen av vårt berg
Jag solar mig i oss, och jag badar i vår älv
Du skämmer bort mig genom att bara va' dig själv
Ibland kanske vi kommer försvinna in i skogen
Eller rasera det berget som vi byggt
Men jag vill ha dig och det som följer med i ett ge och ta
Så bara låt oss va så kommer allt bli bra

Jag vill gräla och skiljas emellanåt för att få älska lite extra efteråt
Rulla runt och drunkna i din doft så att alla hårda ord blir till stoft
I en karusell som snurrar livet ut – snälla åk den med mig.

Jag vill bli gammal med dig.
Sitta på en amerikansk veranda, dricka te och snacka skit
Och med minnets makt vi sakta svävar bort ibland, och jag håller hårt din vackra gamla hand
Medans vi i våran loveboat seglar ut.
Och karusellturen kanske borde nå sitt slut
Men jag är din så länge du står ut.
För jag vet att det är starkare än så.
Och det kan inte ens döden ändra på.